Utnyttjad & avrullad

En liten förälskelse kom visst i vägen för mina stora bloggplaner.

Det är fint med kärlek. Framförallt besvarad kärlek. Det är det bästa som finns i hela världen. Släng därtill in en motpart vars entusiams är nästintill gränslös och vi har en jävla drog.

"Hej du, jag har kommit på att jag visst är i en livskris. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv [och det kom jag på nu, just idag. Eller ja, för två dagar sedan, du har väl märkt min frånvaro? Eller lurade mina sms dig att tro att jag faktiskt var lite krasslig och därför sköt upp vårt ses VARJE JÄVLA DAG I TVÅ MÅNADER-maraton?] och det hela har gått så snabbt [och ja, jag får väl erkänna att jag är en stor del i att det har gått snabbt då jag vart på dig som en jävla galning]. Förlåt om jag gav dig förhoppningar [...] Hoppas det inte blir konstigt mellan oss nu. Hej då [för alltid min lilla två månaders fläng]"

Förhoppningar? Nej inte alls. Hur kan du tro att något av dina storslagna planer (sa någon semester? Boende? Allmänna planer?) skulle påverka mitt högt utvecklade psyke ens det minsta. Jag som för fjärde gången i mitt liv hånglade med en tjej, jag som för tredje gången i mitt liv öppnade mig och hade sex med en annan människa.

Att jag trott på allt du sagt till mig och låtit det påverka mig? Nej, inte minsta. Jag har mest suttit och haft tankarna på andra håll under denna period. Låtit tankarna vandra medan du använde mig för att montera dina jävla ikea möbler.







Det är vid tillfällen som denna man är glad för att man är
feg
aldrig injecerat droger
inte har en sickload av diverse downers hemma
är höjdrädd


Jag vill ta mitt liv, for real alltså.